Mörkernavigation i september

I skymningen går vi från sommarhamnen vid 23-tiden och vi ska till klubbholmen på Norrgårdsön.

Vädret är fint ,ljummet i luften och vattnet nästan stilla.
Med Karklö på styrbordssidan ser vi månen som precis har orkat upp över skogskanten på Svartsö rakt föröver.
Månen är rödaktig i natt och snart har den gått ner igen.

Det börjar mörkna och snart ser vi bara enstaka ljuspunkter från stugor på öarna.
Vi rundar Trångholmens norra udde och styr ner mot grönpricken söder om Stora Hästnacken.
Med hjälp av strålkastaren lokaliserar vi pricken och vänder upp mot Gränö.

Snart ser vi Lådnakioskens lampor föröver.
Nu är det nermörkt och vi ser inte öarna, men med hjälp av navigator och radar klarar vi navigationen.
När vi kommer in i den smalare och kurviga delen av resan får vi lita enbart på radarn eftersom navigatorn inte hänger med i svängarna.

När vi girar in i Krokholmsviken får vi tända strålkastaren för att kunna hitta rätt och lägga till.

Strålkastaren når inte de närmaste 5-6 metrarna framför fören så Kerstin står på stävstegen med ena benet ute för att känna när vi är framme.

”Landkontakt!” och vi är framme klockan 01.

När vi förtöjt och stängt av motorn sitter vi i mörkret på det ännu solvarma berget och betraktar stjärnhimlen och lyssnar på tystnaden….