Upplyst augustikväll

Efter en skut-träff i Herrestaviken utanför Mariefred bogserar vi skutan Helene hem till Stockholm. Helene är också en skuta i 25 metersklassen som vi. Hon har fel på maskinen och behöver komma till hemmakajen för reparation. Det är i slutet på augusti och mörkt när vi närmar oss stan vid 10-tiden på kvällen.

Vi har tuffat på i vanliga 7 knop utan besvär, råstyrkan i vår 150 hästkrafter starka tvåcylindriga tändkula är fantastisk.

Under Västerbron tjoffar det till och plötsligt blir det alldeles ljust på däck, som av en gigantisk lampa.
Någon pekar uppåt akterut och jag lutar mig ut från styrhytten för att titta.

Jag ser en 2-meters eldslåga som blåser ut från skorstensröret, som en jättelik blåslampa med blåvit låga. Skorstensbrand!!

Maskinen har haft lite extra belastning och blivit så varm så att den har lyckats få fyr på gammalt diesel och sot i ljuddämparen och skorstensröret.

Anders på Helene skriker: ”Släpp loss mig, jag klarar mig till kaj själv, stäng inte av maskin utan kör tills det slocknar!”

Vi fick reda på senare, att om vi hade stängt av maskin så hade det blivit jämmer och elände nere i maskinrummet på grund av värmeutvecklingen från brinnande diesel.

Nu börjar röret bli rödglödgat.

”För tusan, vi måste kyla maskinrumstaket med vatten”

Två man under däck och två man på däck pytsar vatten på trätaket som hotar att ta eld.

Vi far runt, runt på Riddarfjärden i en kvart med vår blåslampa som vackert lyser upp fasaderna på Norr- och Södermälarstrand.
Blåljus från brandbilarna som kommer körande och väntar på oss.
Vi bankar på avgasröret med en hammare för att lossa sotet som effektfullt far iväg i glödande flagor över vattnet.

Nu har sot och gammal diesel i ljuddämparen, stor som ett tomfat, brunnit färdigt och lågan slocknar. Ett helt annat ljud ifrån maskinen nu när allt sot brunnit upp. Förut, innan den ofrivilliga sotningen, lät det ”tjoff tjoff” nu låter det mera som ”dank dank” när maskinen är igång.

Sakta in nu mot kajen och förtöjning. Brandmännen kommer ombord och vi snackar en stund innan dom återvänder till stationen.

Nu råder lugnet igen och alla slappnar av…….